I torsdags när jag var på gymmet så tränade jag mer armar än tänkt. Jag pressade mina stackars armar. Igår hade jag inte sån farlig träningsvärk, hade en skönt värk. Men idag, idag mina vänner! Knappt så att jag kan få upp håret i en tofs! Det gör grisont, det känns som att någon kört över mina armar med en lastbil. Det gör fasen ondare än när jag bröt handleden, och då gör de tont. Knappt så jag kan växla när jag kör bil, så passa er för mig. Jag är en trafik fara och ett argsint bi. Blir så arg när jag har ont för jag glömmer bort det hela tiden. Så idag har jag skrikit rätt ut ett flertal gånger. Men det är ändå skönt! Nu ska jag be lillebror köra hit sina hantlar och här skall tränas massa mer, jag tror på det att man tränar bort träningsvärk.

Pappa ville ju ta med mig på 5 km längsåkning, men jag ringde han imorse och sa att jag får nog inte upp armarna i stavhöjd. Så det sket sig, fast det hade nog gått över, värken alltså.

Nu ska jag ringa soffipropp.