Jag har skadeglädje.

Gissa om att min bror var ledsen för någon dag sedan då han hade sönder sin bräda, han repade den ända in till själva kärnan. När han kom hem så satte han sig i soffan med snowboarden i knät, smekte dess undersida och säger sedan, "Nu vet jag hur det känns att förlora en anhörig!".

Jag, vad gjorde jag då?? Jag skrattade som aldrig förr, min bror måste vara en av de roligaste människorna på denna planet. Men som tur var fanns det en, EN enda till av hans bräda (färg och längd) i sverige. Och han fick den, eller fick köpa den. Lillebror som bara åkt ca. 6-7 veckor på den han kvaddade, men nu köpte han en ny. Det måste ju varea en Lib Tech, grön/gul, 152 cm.

Sorgen var stor i vårt hus, för jag, jag hade inte ens hunnit prova den då vi var iväg till Jarsebacken.

Det blev som sagt rätt lugnt åkande då vi var i Jarse efter jul, min kusins man hoppade och fög ur kurs och landningen var då inte där han landade med andra ord. Han slet av nå korsband eller vad tusan det var i fötterna, samt lite små nerver osv. Så det blev lugnt åkande för hans del efteråt. Som tur var så hjälpte det att snöra åt bootsen hårt som satan, då kunde han fortsätta åka.Vi åkte i alla fall klart vår halvdag, på kvällen hamnade han på akuten och idag går han som en legogubbe.